De flesta minns förra årets extremregn och efterföljande översvämningar som lamslog stora delar av Skåne och även västra Sverige. Nu varnar SMHI återigen för kraftiga regnoväder över landet. VA-Fakta föreslår här fem steg som vi anser avgörande för att säkra vårt viktigaste livsmedel innan det är för sent.

Riksdagens dricksvattenutredning släppte sitt andra delbetänkande i juni i år. Budskapet var tydligt: klimatförändringarna är inte längre ett framtidsproblem. Extremregn väntas öka i frekvens och intensitet och utgör ett hot mot dricksvattenförsörjningen genom att vattentäkterna riskerar att bli förorenade.

Ökade nederbördsmängder i kombination med underdimensionerade eller slitna ledningsnät är problematiskt av flera anledningar. När ledningssystem överbelastas nyttjas i större utsträckning bräddning – ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten som förs ut i sjöar och vattendrag för att undvika översvämning på land. Detta i sin tur ökar bakterietalen i det vatten där bräddpunkten finns. Med gamla ledningar riskeras då även kvaliteten på vårt dricksvatten vid stora nederbördsmängder.

Färskt i minnet har vi e-koliutbrottet i Everöd. Huvudteorin kring hur bakterien kunde spridas i dricksvattnet är att vatten från en sliten avloppsledning läckt över till dagvattensystemet. Efter ett kraftigt skyfall trängde sedan dagvattnet in i en ledning till vid Everöds vattenverk och förorenade dricksvattnet. Kort sagt – klimatförändringarna hotar vårt dricksvatten om vi inte snarast lyckas anpassa vårt VA-nät till att klara de nya kraven.
Den utmaning Sverige nu står inför består av två delar:

1. Våra avloppsvattenledningar har inte kapacitet att hantera de ökande nederbördsmängderna, varför de måste dimensioneras om.

2. De ledningar vi har är alltför ofta gamla, och föryngringsbehovet är långt mycket större än föryngringstakten.

Den genomsnittliga utbytestakten på de svenska VA-ledningarna är 260 år, vilket ska sättas i relation till den tekniska livslängden som uppgår till ungefär 100 år. Man skjuter alltså underhållsbehovet på framtiden, och med det ökar risken för läckor, avbrott i vattenförsörjningen och medföljande negativa effekter för dricksvattenkvalitet i form av smittospridning och ohälsa. Kommuner bör omgående inleda arbetet med att dimensionera och förbättra systematiken i underhållet av sina VA-nät. Här är fem grundläggande steg som vi anser ger förutsättningar för Sveriges kommuner att komma till rätta med dagens stora underhållsskuld inom VA-system:

1. Utse en ansvarig myndighet. I dagsläget är ansvaret och översynen för vår VA-infrastruktur delad mellan kommuner, länsstyrelser, departement och myndigheter. För att kunna möta dagens utmaningar krävs att ansvaret för klimatanpassningsarbetet tydliggörs och läggs på en enskild myndighet. Regeringen bör i sin tur utse en samordnare.
2. Lös finansieringsfrågan. De statliga anslagen till Sveriges kommuner måste öka för att underlätta att prioritera upprustning och anpassning av VA-näten. Samtidigt måste kommunpolitikerna göra sitt och våga höja VA-taxan för att möjliggöra ökade investeringar. För mindre kommuner, där utmaningen med såväl finansiering som kompetens ofta är stor, bör politiker på både riks- och kommunnivå aktivt verka för att skapa fler VA-allianser runtom i landet – att fler kommuner går ihop för att möta utmaningen.
3. Gör det obligatoriskt att ta fram en förnyelse- och klimatanpassningsplan. Många kommuner saknar i dag en plan för föryngring och anpassning av VA-näten, vilket gör det enklare att skjuta underhållsbehov på framtiden. Ett förbisett underhåll ökar i sin tur risken för kostsamma akutlagningar och översvämningar.
4. Inför leveransgaranti för VA-tjänster. Skapa incitament för kommuner att börja laga innan det går sönder, svämmar över eller inträffar föroreningar i vattnet. En leveransgaranti för VA-tjänster, likt det som tillkom på elområdet efter stormen Gudrun, skulle öka konsumentmakten och sätta press på kommunala huvudmän att skapa ett säkert kvalitetssystem.
5. Utöka möjligheterna att fondera medel. I dagsläget måste kommuner kunna redovisa en fastställd investeringsplan och ytterligare visa att ett påslag på VA-avgiften, för avsättning i en fond för framtida nyinvesteringar, avser en bestämd åtgärd. Vidare krävs en redogörelse för de beräknade kostnaderna för denna. Att underlätta beslut om att fondera medel är en viktig faktor för att kommuners möjligheter säkra en långsiktig underhållsfilosofi.