VA-Fakta i Almedalen:
Varje vecka tvingas invånare någonstans i Sverige att koka sitt dricksvatten, till följd av problem med kommunens vatten- och avloppssystem. Så ska det inte behöva vara. Frågan är hur många vattenläckor, parasitutbrott, larm om läkemedelsrester och brandskum i dricksvattnet, som kommer att krävas innan något görs åt dagens kortsiktiga investeringar i och splittrade ansvar för vårt viktigaste livsmedel.
När jag nu åker ner till Almedalen för att gå på några av veckans 3470 evenemang, är huvudfrågan för mig självklar – vem tar egentligen ansvar för kvaliteten på vattnet vi dricker? Frågan är rak och svaret borde vara enkelt, men idag delas ansvaret av mer än en handfull myndigheter, som i sin tur rapporterar till flera departement. Det betyder att ingen har en helhetsbild över kvaliteten på vårt dricksvatten.
Samtidigt vilar huvudansvaret på Sveriges kommuner, som dagligen förser oss med vatten och renar vårt avloppsvatten. De står inför stora utmaningar i och med klimatförändringarna, de minskande skatteinkomsterna i glesbygden och den åldrande VA-infrastrukturen. Mer än något annat behöver kommunerna komma igång med en långsiktig underhållsplanering. Med dagens låga investeringsnivåer och akuta reparationer i VA-systemet, finns en uppenbar risk att kvaliteten på vårt vatten går samma öde till mötes som den svenska järnvägen. Den vägen vill vi inte vandra – vi måste kunna lita på att vattnet vi dricker är rent, mer än vad vi idag litar på tågens punktlighet och förmåga att ta oss från punkt A till B.
Kommunernas utmaningar är temat för flera seminarier i veckan, och i måndags hölls ”Den hållbara staden ur olika perspektiv”, ett seminarium arrangerat av bland andra Svenskt Vatten. På fredag håller Sydvatten ett seminarium där man hoppas få svar på om kommunerna kommer att klara utmaningarna, och vilket stöd och styrning som kommer att krävas från nationella beslutsfattare. Dricksvattenutredningens särskilda utredare kommer att vara på plats.
Det finns mycket som pekar på att dagens ansvarsfördelning och samordning för dricksvattnet inte fungerar, och det går ut över kvaliteten. I Livsmedelsverkets senaste årliga sammanställning kritiserades Sveriges kommuner för bristande kontroll över sina dricksvattenanläggningar, då endast varannan anläggning som borde ha kontrollerats under 2012 tog emot kommunala kontrollbesök.
Det är orimligt och ohållbart att en så komplex och stor fråga som vattnet inte styrs på ett tydligare sätt. Därför tänker jag i Almedalen ta upp frågan om det inte är dags att reglera dricksvattenkvaliteten i lag. Genom ett gemensamt regelverk för vattenhanteringen, med tydliga nationella riktlinjer och med en central myndighet som ansvarar för efterlevnaden, kan vi säkerställa rent dricksvatten från källa till bord.
Rent dricksvatten ska vara en självklarhet – oavsett vilken kommun man bor i. Alla vinner på att ett långsiktigt kvalitetssystem kommer till stånd, med tydligare riktlinjer, ansvarsfördelning och samordning. Vad väntar vi på?
Artikeln publicerades den 4 juli 2014 i Dagens Samhälle.
