Få känner till att en handfull experter träffas i veckan för att diskutera framtiden för de svenska vatten- och avloppsnäten, infrastruktur värd 800 miljarder kronor. Näten är dåligt underhållna, läckor och stora avbrott sker ofta. Olyckorna får viss uppmärksamhet när avföring kommer ut i dricksvattnet och när bakterier och kemikalier som PFAS, e-coli och cryptoparasiter sprids, men ingen tycks ha riktig överblick.

På torsdag har några experter, anlitade av regeringens särskilda utredare, chans att påverka hur problemen kan lösas. De ska prata om hur Sverige ska genomföra EU:s nya dricksvattendirektiv. Det är ett verkligt bra tillfälle att ta tag i kommunernas problem med vatten- och avlopp (VA). Experterna gör det här nästan utan insyn, då få politiker och medborgare kan de här frågorna.

Vatten och avlopp borde få en helt annan status och uppmärksammas i nivå med diskussioner om frekvenser för mobiltelefoni (5G) eller förändringar i hur elbolagen tar betalt. VA är en del av den grundläggande infrastrukturen och är nyttigheter som alla svenskar är beroende av. VA-näten ägs av alla och påverkar alla som dricker vatten, diskar och går på toaletten.

Men få pratar om vatten- och avlopp innan det är för sent. Det görs för få förebyggande åtgärder och när avloppsrör springer läck eller smitta sprids med dricksvattnet är olyckan redan framme. Incidenter sker nästan dagligen i kommuner runt om i Sverige, fattiga som rika.

Få vet att vi producerar 25 procent mer dricksvatten än vad som efterfrågas, bland annat på grund stora läckage i ledningssystemet. Detta är något som hushållen betalar för idag och det är inte hållbart att slösa så med vatten.

Ju längre underhållet dröjer, desto dyrare blir det. Ju dyrare det blir, desto svårare blir det för kommunerna att klara sitt uppdrag. Den negativa spiralen måste brytas.

Det finns tydliga brister i hur underhållet sköts och för att skapa en hållbaråterinvesteringstakt i VA-systemet och minska de växande ojämlikheterna mellan stad och land skulle vi behöva ett nationellt ramverk.

”Ju längre underhållet dröjer, desto dyrare blir det. Ju dyrare det blir, desto svårare blir det för kommunerna att klara sitt uppdrag.”

Här är fyra förslag som experterna bör överväga på torsdag:

1. Utse en nationell myndighet, till exempel Boverket, som samordnare och kontrollmyndighet som ger kommunerna stöd, men också ställer krav och följer upp.
   
   
2. Inför vattengaranti för alla som betalar VA-taxa – alltså ersättning vid fel enligt motsvarande konsumenttjänstlagen. Förutom att hushållens roll som köpare av VA-tjänster stärks skapas incitament för att förbättra underhållet.
   
   
3. Inför tydligare prissättning, där överkonsumtion av färskvatten kostar mer samt höj priset tillfälligt när det är sommartorka. Slöseriet minskar och kraften att investera ökar.
   
   
4. Organisera större VA-regioner för att minska den växande klyftan mellan stad och landsbygd.

Med dessa förslag ser vi framför oss en hållbar kvalité i Sveriges VA-system, dricksvatten-garanti för medborgarna och starka incitament för kommunerna att rusta upp VA-infrastrukturen.

Joacim Nordh, huvudman VA-Fakta, VD Svenska Rörgrossistföreningen VVS
Hampe Mobärg, huvudman VA-Fakta, Senior Rådgivare Maskinentreprenörerna
Anders Mårtensson, huvudman VA-Fakta, VD VVS-Fabrikanternas Råd