När VA-systemet går sönder

Så här ser det ut när våra vatten-och avloppssystem går sönder. Gemensamt är att systemen är gamla, ibland från början av 1900-talet, och att de hade behövt renoveras för länge sen. Äldre anläggningar saknar ofta dokumentation och ritningar av över hur de byggdes, vilka påfrestningar de klarar av och en plan för när de ska ses över eller renoveras.

Konsekvensen blir läckor, vattenavbrott, förorenat och till och med giftigt vatten samt förstörda fastigheter och vägar. Notan och besväret hamnar framförallt på de som bor i området. Det riskerar också att drabba skolor, sjukhus och företag. Att renovera VA-systemen blir dyrare ju längre man skjuter på det. 

Rörläckage där vägen har rasat in och grannarna står utan vatten. Vägen behöver grävas upp ytterligare, rören dras om och vägen slutligen byggas igen. Detta hade sannolikt kunnat undvikas om VA-systemet renoverats i tid.

Trasiga rör i järn från början eller mitten av 1900-talet. Rost, vibrationer, tryck från ny bebyggelse och trafik har gjort att rören långsamt gått sönder. Ett vanligt exempel på hur bristande underhåll ser ut i verkligheten.

Den indirekta kostnaden blir hög vid händelser inne i städer eftersom vägar behöver stängas av, vatten strypas och trafikanordningar placeras ut. Reparationen utgör många gånger en mindre del av kostnaden.

Dagvattensystemet klarar inte av att forsla bort de enorma mängderna vatten från ett häftigt skyfall. En allt vanligare syn i takt med klimatförändringarna. När systemen byggdes fanns inte oväder av den här magnituden. Problemet kan lösas genom bättre dimensionering av dagvattensystemen samtidigt som stadsplanering måste väga in klimatförändringarna. Här bör avrinningsdiken byggas och bostäder i framtiden placeras smartare så att de inte riskerar att hamna under vatten om olyckan ändå är framme.